Jag sitter här, stilla och tyst i gammal misär
Solen går ner utanför mitt skitiga fönster
Den lyser upp och väcker alla mina förtränga känslor
Blottlägger dem för melankolins hungriga käft
Kilometer efter kilometer, uppställda på rad,
De lyses upp av solens gasande sken - hyreshus!
Staden skall åter gå till sömn i väntan på en ny gryning, en ny dag
I väntan på det oundvikliga
[English translation:]
I'm sitting here, motionless and silent in old misery
The sun is going down outside my dirty window
It's shedding light on and waking up all my repressed feelings
Exposing them to the hungry jaws of melancholy
Kilometer upon kilometer, in rows,
Shone upon by the gaseous light of the sun – Apartment buildings!
The city will go back to sleep, in wait for a new dawn, a new day
I wait for the inevitable